När världen stannar
Farfar Robert minns tydligt den där lördagen när han arbetade i familjens butik och fick beskedet att barnbarnet Ruben drabbats av leukemi. – Världen stannade, det var förödande, som att någon slog undan benen på en, jag kunde inte förstå, det gick inte att ta in, säger Robert.
Återkommande infektioner, halsfluss, feber och allmänt hängig. Visst, det hade kunnat handla om att Ruben precis bytt förskola. Nya kompisar, nya baciller och allt det där. Men när han vaknade med blåmärken över hela kroppen en tidig lördagsmorgon, var det svårt att tänka bort att något var allvarligt fel. En två år gammal pojke ramlar och slår sig, absolut, men ändå. Blåmärken på armar och ben. Det här stämmer inte.
Det blev en omvälvande lördag för Rubens föräldrar Oscar och Maria. Båda kände på sig vad det handlade om, men ingen vågade uttala orden.
– Ruben hade precis fått en lillebror så Maria stannade hemma medan jag och Ruben åkte till Astrid Lindgrens sjukhus, berättar Oscar.
Väl där skulle en ny berättelse ta sin början. Inom loppet av några timmar visste de att Ruben var drabbad av leukemi. Tänk att några droppar blod i ett plaströr kan förändra så mycket, leda till så stora implikationer för en pojke som precis börjat sitt liv och en familj som precis fått sitt andra barn.
Vid en barncancerdiagnos är det många som tänker på föräldrarna, men även mor- och farföräldrar drabbas förstås av beskedet. På sätt och vis drabbas de extra hårt, eftersom både deras barn och barnbarn har kastats in i en livskris. Just den där lördagen arbetade Rubens farfar Robert i familjens butik, han fick beskedet över telefon så fort de stängde för dagen.
– Världen stannade, det var förödande, som att någon slog undan benen på en, jag kunde inte förstå, det gick inte att ta in, säger Robert.
