Nu blommar Mejas äppelträd
I trädgården utanför Enerbackens förskola i Mölndal finns knotiga, gamla ekar, vackra björkar – och ett Mejaträd. Det lilla äppelträdet planterades för ett par år sedan, till minne av förskolekompisen Meja som dog i cancer.
Det är en varm försommardag i Mölndal utanför Göteborg, på himlen syns inte ett moln och temperaturen närmar sig 30-strecket. Utanför Enerbackens förskola står ett litet äppelträd i full blom, något som alla barn och pedagoger har väntat förväntansfullt på i flera veckor. För det här är inget vanligt litet träd, utan det här är Mejas träd.
Hösten 2013 förlorade förskolan en av sina kompisar när treåriga Meja dog i AML, akut myeloisk leukemi. Ganska snart efter att Meja gått bort kände pedagogerna att de ville arrangera en minnesstund för Meja, och valet föll på att plantera ett äppelträd.
I april 2014 var det dags för ceremonin. Familjen bjöds in och Mejas storebror Filip, som också gick på förskolan, fick ta första spadtaget.
– Meja älskade Astrid Lindgrens figurer, så vi hade med oss en gitarr ut och alla barnen sjöng sånger om Pippi och Emil. Sedan hade alla barn varsin färgglad ballong som vi släppte upp till Meja i himlen, säger Charlotta Henningsson som då var pedagog på förskolan, och som nu är förskolechef.
För pedagogerna men också för barnen har trädet haft en central plats i verksamheten. I början ville alla barnen hjälpa till att vattna trädet, och ganska snart fick det ett speciellt namn.
– Så fort något nytt barn börjar på förskolan berättar de andra barnen om Mejaträdet, säger Charlotta.
Hon berättar också att alla var överens om att göra något konkret för att hedra Meja.
– Man vet inte vad man ska göra och säga när något sådant här händer, allt känns bara fel. För oss var minnesstunden väldigt viktig, det kände vi allihopa, säger Charlotta.
Även för Mejas familj har trädet haft en stor betydelse för sorgearbetet. Under den period som Meja var sjuk blev förskolan en viktig plats, och föräldrarna var väldigt måna om att storebror Filip skulle känna att tiden på förskolan blev en slags lugn och trygg frizon.
"Vi kan inte se Meja växa längre men vi kan ändå se när åren går"
Att minnet av Meja lever kvar via det lilla äppelträdet på förskolans gård känns extra fint för familjen, som också fick komma och plocka de allra första äpplena förra hösten.
– Vi är så glada att förskolan hela tiden varit öppna och pratat om det som hände. Många av barnen som gick på förskolan samtidigt som Meja kommer inte ihåg henne, men de pratar fortfarande om trädet. Det känns jättebra att de kan minnas Meja med hjälp av trädet, säger Mejas och Filips mamma Maria Alphov.
Storebror Filip har hunnit bli 10 år och går numera i skolan, men i januari förra året började familjens yngsta barn, Meja och Filips lillasyster Clara, på förskolan. Så nu har familjen återigen daglig kontakt både med förskolan och med Mejaträdet.
– Det känns jättefint med ett träd som lever och blommar och växer. Vi kan inte se Meja växa längre men vi kan ändå se när åren går, säger Maria Alphov.
