”Nu mår jag mycket bättre”

Jag fick en stol i huvudet på dagis.  Det slutade nästan aldrig att blöda. Jag var också trött hela tiden och ville inte äta, bara sova. Sedan kom det röda prickar på halsen. Vi åkte till doktorn som sa att jag hade cancer (AML).

Jag blev jättedålig av de två första behandlingarna. Jag kräktes mycket och fick feber, ibland hade jag det  i flera dagar, när medicinen inte hjälpte. Eftersom jag fick blåsor  i munnen ville jag inte äta för det gjorde för ont. I stället fick jag mat genom en slang. Ibland fick jag  också medicin genom slangen, för att det skulle göra mindre ont. Jag fick fler sjukdomar än bara  cancer: svamp på lungorna, halsfluss och blodförgiftning. Eftersom jag redan var sjuk hade jag mycket lättare att få andra sjukdomar. När jag låg på sjukhuset i början orkade jag inte prata med någon.

Det värsta var när slangen skulle ned i halsen och nedsövningen. Det gillade jag verkligen inte. Då försökte jag streta emot så mycket jag orkade.

Men det hände roliga saker också. Tok-Mats var jättekul, han jobbade på lekterapin i Falun och kom och hälsade på mig.

Clownerna var också roliga och busiga! Och när jag var  i Uppsala fanns det ett lekrum med en jättestor rutschkana som jag vågade åka i, men bara om pappa höll i mig. Sedan gillade jag att kolla på filmer, mina favoriter var Blixten och Kung Fu Panda.

Nu mår jag mycket bättre och behöver bara åka till sjukhuset en gång i månaden för att ta blodprov. Min mamma och pappa tror att jag tar igen all tid på sjukhuset genom att busa extra mycket just nu.

Jag älskar att leka med alla mina bilar och att köra fyrhjuling. Pappa får springa efter och hålla i med ett rep så jag inte gasar ifrån honom. 

Om några dagar ska jag åka och kolla på när Leksand spelar hockey. Det ska bli kul för Leksand är mitt favoritlag.”

Berättat av Alfred, ibland med hjälp  av mamma Angelica och pappa Fredrik.