"Praktiken har blivit en nytändning"

Tidigare har det bara varit möjligt att söka finansiering från Barncancerfonden för praktik vid barnonkologcentrum i Sverige, men när stödet ändrades till att även omfatta utlandet sökte Annica Filander. I flera år hade hon övervägt att jobba en längre period utomlands.

– Men med familjen kvar hemma tyckte jag att tre veckors praktik var en bra variant.

Hon välkomnades till Bristol Royal Hospital for Children, en motsvarighet till arbetsgivaren Astrid Lindgrens barnsjukhus.

– Jag arbetade inte själv utan har gått bredvid andra och hjälpt till. Jag har varit på vårdavdelningen, på mottagningar, med specialistsjuksköterskor på hembesök hos patienter och med läkare.

Hon fick lära sig hur man kan utföra samma saker som på svenska sjukhus, fast på andra sätt.

– Jag skulle exempelvis vilja undersöka om det även här finns ett plåster mot illamående, eller en kylspray som bedövning i stället för EMLA-kräm.

Annica konstaterar att det är stora organisatoriska skillnader mellan Sverige och England.

– Det finns en helt annan hierarki där. Man har flera olika grader av sjuksköterskor, läkarna arbetar separat från sjuksköterskorna och man rondar inte tillsammans. Det tycker jag inte är ett positivt sätt att jobba. Pappersarbetet är också mer omfattande. Mycket ska skrivas under och dokumenteras. Jag hörde att det är ganska vanligt att sjukhuset stäms av familjer och patienter.

Samtidigt framhåller hon den mycket höga patientsäkerheten. Alla sjuksköterskor måste exempelvis dubbelkolla alla läkemedel som ges. Det finns checklistor för allt. Hon lovordar den åldersmässiga uppdelningen av patienterna och skulle gärna se att det infördes i Sverige.

– Det är ingen fråga jag kan driva själv, men i Bristol hade tonåringarna en egen avdelning vilket jag tyckte var mycket positivt. Är du 17 år är det inte jättekul att ligga tillsammans med barn som är 5 år.

Med dina nya erfarenheter, hur ser du på vårdens kvalitet i Sverige?

– Vi håller en jättehög nivå. Framför allt är vi otroligt bra på att se till barnens behov. I Sverige har vi kommit längre i smärtlindring för barn. Jag känner mig väldigt stolt över att vi ser till barnens behov, att det inte bara är ekonomi eller tid som styr.

Annica rekommenderar kollegor som har möjlighet att följa i hennes spår.

– Man lär sig så otroligt mycket av att se hur vård utförs på ett annat ställe. Har man varit på samma arbetsplats i tio år, som jag, händer inte mycket nytt. För mig har praktiken inneburit en nytändning.