Rätt insatser räddade Johns skolgång
Ända sedan John Johansson, 16 år, behandlades för hjärntumör som fyraåring har han levt med inlärningssvårigheter. När han dessutom inte fick tillräckligt med stöd under sina sex första skolår såg framtiden mörk ut, men på högstadiet vände allt. Med hjälp av lyhörda mentorer och lärare klarade John grundskolan. Nu är målet att bli lastbilschaufför.
– Hej John, vad kul att se dig, ropar en lärare när John Johansson passerar förbi i skolkorridoren tillsammans med sina förra mentorer Ulrika Stenström och Charlotte Karlsson.
Två månader efter att John Johansson från Läckeby utanför Kalmar slutade årskurs nio är han tillbaka på Lindsdalsskolan för att visa upp skolan och ”studion” – en lokal där han ostört kunde fokusera på sina studier och få den hjälp han behövde för att klara grundskolan och slutligen komma in på Transportgymnasiet SYAB i Kalmar. Framtiden ser ljus ut, men det har inte alltid varit så.
John hade precis fyllt fyra år när han en morgon klagade över huvudvärk. När värken tilltog och han blev allt tröttare tog hans föräldrar Lena och Peter Johansson kontakt med den lokala vårdcentralen, som var den första av flera vårdinstanser som inte tog hans besvär på allvar. Familjen gav inte upp, och efter att ha varit inlagd för observation fick John tid för ögonbottenundersökning.
– Då vände allt. Plötsligt var han prioriterad. Allt gick så snabbt. Först magnetröntgen och sedan ambulans upp till Universitetssjukhuset i Linköping. John hade en hjärntumör och opererades den 7 juni 2006. Därefter fortsatte behandlingen med cytostatika och strålning, berättar Lena samtidigt som det stockar sig i halsen av alla känslor som kommer tillbaka.
John fortsätter berätta.
– Som tur är har jag mest glada minnen från den tiden, från semesterresan strax innan ögonundersökningen och den roliga personalen på sjukhuset.
Som för många andra barn som har behandlats för hjärntumör har John fått inlärningssvårigheter och försämrad uthållighet. Familjen försökte förbereda låg- och mellanstadieskolan med information om hjärnskador. Barnläkare och sjuksköterskor besökte skolan och hans lärare blev inbjudna av Barncancerfonden till Ågrenska kompetenscenter.
– Trots alla ansträngningar upplever vi att skolan saknade en struktur för hur just John skulle lära sig. Det traditionella sättet med att läsa mycket och sedan skriva fungerade inte för honom. Han blev för trött, säger Lena.
– Skolans lösning var att ge stödundervisning, men det var fortfarande samma inlärningssätt. För att hänga med fick jag studera mycket hemma när jag egentligen borde ha vilat. Det var inte mycket som fastnade, berättar John.
När han slutade årskurs sex hade han betyget F i engelska, matematik och svenska, och var underkänd i de nationella proven. John och hans föräldrar hade inga större förväntningar när det var dags att börja högstadiet på Lindsdalsskolan, men skickade över information och träffade hans nya mentorer Ulrika och Charlotte för att förbereda dem.
– När de kontaktade oss hade vi aldrig haft en elev med hjärntrötthet tidigare, men efter att ha tagit till oss all information, lyssnat på en föreläsning på sjukhuset om just förvärvad hjärnskada och lärt känna John insåg vi att vi och övriga lärare var tvungna att anpassa undervisningen och schemat efter hans behov, förklarar Charlotte som har slagit sig ner bredvid John och Ulrika i studion.
Studion är en stor och ljus lokal med soffor och arbetsbänkar. På ena väggen hänger inspirerande citat. När John hade svenska, engelska och matematik lämnade han klassrummet och gick ner till studion där han fick hjälp med bland annat högläsning, oftast av Ulrika som är speciallärare.
– När någon läser för mig fastnar det enklare än om jag läser själv. Charlotte, som jag hade i NO, läste ibland högt i klassrummet. I sexan fick jag göra det nationella provet helt själv, på högstadiet gjorde jag alla prov muntligt och fick hjälp med att anteckna.
– När vi hade muntlig redovisning och jag inte kunde läsa långa stycken använde vi oss av bilder för att jag skulle komma ihåg texten.
Mentorerna försökte skapa en stark gemenskap i klassen och det hände att andra elever antecknade åt John när han inte orkade. I årskurs 7 pratade mentorer och lärare med John inför varje lektion och hjälpte honom att komma ihåg vad som hade tagits upp under förra lektionen.
– Vi testade oss fram med olika digitala hjälpmedel. John hade stor nytta av Minnesträning och Inläsningstjänst där alla läroböcker finns som ljudböcker. Vi kämpade med framförallt Matematik och Engelska och såg en fantastisk utveckling. Sen har det underlättat att han hela tiden har haft en otroligt bra inställning till skolan, säger Ulrika.
De fortsätter att berätta om högstadieåren, om träslöjden där John trivdes så bra att han och en annan elev byggde en ny redskapsbod under ämnet Elevens val, och att John var så omtyckt att han blev framröstad av övriga elever till ”Bästa kompis” på skolan. John, Ulrika och Charlotte har svårt att slita sig ifrån varandra, men innan de skiljs åt kommer de överens om att John ska hämta upp dem med lastbilen när han börjar övningsköra på Transportgymnasiet där han nu utbildar sig till lastbilschaufför.
