Skräddarsytt syskonstöd för tonåringar

Henova har svårt att minnas exakt hur det kändes den där första tiden när hennes lillebror Vincent blev sjuk. Åren har gått och i takt med att hon vuxit upp känns det nu som att det var länge sedan hon befann sig mitt i det. Hon har gått från att vara ett barn till att idag vara tonåring. Hon minns dock hur annorlunda allt plötsligt blev. 

— Allting var väldigt nytt i början. Man går från att mest spendera tid hemma till att ofta behöva vara på sjukhuset. Men också från att vara en familj där alla syns och får ta plats till att allt fokus hamnar på ett barn. Som syskon hamnar man i bakgrunden och får stå och titta på, förklarar Henova.  

Att behöva spendera mycket tid på sjukhuset fick Henova att känna sig isolerad. Det blev svårare att hålla kontakten med vänner och var även svårt för utomstående att förstå vad hon gick igenom. 

— Jag kände mig väldigt ensam och att ingen annan riktigt kunde förstå den situationen som jag var i, berättar Henova. 

Första mötet med syskonstödet  
Det var då syskonstödet och Maria kom in i bilden. Henova och Maria försöker tillsammans minnas sitt första möte. Henova tror att det var när Maria besökte avdelningen på sjukhuset medan Maria minns det som att de sågs första gången på Laserfortet. När och var mötet ägde rum är de kanske oense om, men att de fann varandra på en gång är båda helt överens om.  

—  Det var som att vi ”klickade” direkt, berättar Henova. Det kändes tryggt att träffa Maria och det var skönt att komma i väg från sjukhuset och göra andra grejer. 

— Jag minns att du redan efter vårt första möte hade sagt till din mamma att du ville träffa mig igen för att prata och fika, berättar Maria.  

Henova skrattar till. Att träffas och just fika har kommit att bli deras grej. Genom åren har de hållit kontakten, ibland genom mer sporadisk sms-kontakt men ofta genom att träffas för att prata, och såklart fika.  

— Ja, fika har varit viktigt. Men det har också varit viktigt att få prata med någon som lyssnar och förstår, fyller Henova i. 

Ett helt nätverk av tonåringar 
Utöver fikadejter och någon att prata med har syskonstödet gett Henova en möjlighet att delta i gemensamma aktiviteter och träffa andra syskon i liknande situation. Det har gett henne ett helt nätverk av andra tonåringar som kan känna igen sig i det Henova gått igenom. 

— Det har varit väldigt skönt att få komma bort från allt och lämna sjukhuset, och inte bara sitta där och tänka på allt. Att få komma ut och göra saker tillsammans med Maria och andra syskon blev ett avbrott i vardagen, berättar Henova.  

— Jag har fått vara tillsammans med andra som lyssnar på mig och mina behov och träffat andra syskon som förstår exakt vad det är jag känner, fortsätter Henova. 

Ett anpassat stöd 
Som syskonstödjare möter Maria många tonåringar med liknande erfarenheter som Henovas. Stödet kan se väldigt olika ut beroende på syskonets ålder och situation och det är viktigt att som syskonstödjare vara lyhörd. Förutom den situation som tonåringarna befinner sig i som syskon, är de mitt i sin egen utveckling och har ett naturligt fokus på vänner, skola och egna intressen. 

—  Det finns syskon som jag aldrig träffat men har en relation till ändå. Det kan handla om allt ifrån att jag skickar en födelsedagshälsning på posten och att vi hörs av på sms ibland, till att vi ses mer regelbundet och gör saker tillsammans, berättar Maria.  

— Det viktigaste är att det alltid sker på tonåringens villkor och utifrån deras behov av stöd. 

Behovet ändras längs vägen 
För Henova är det svårt att sammanfatta vad syskonstödet och Maria betytt för henne genom åren. Idag känner hon sig trygg med att veta att hon har personer runt omkring sig som finns där för henne och med tiden har hennes behov av syskonstöd kommit att förändras. 

—  Mitt behov av syskonstöd är inte lika stort idag och jag behöver inte träffas lika regelbundet som när jag var yngre och allt var så nytt. Nu har jag även andra personer omkring mig som jag lärt känna längs vägen som verkligen förstår, berättar Henova. 

— Ja, för sist vi sågs och fikade sa du ju väldigt ödmjukt att det är jättemysigt att träffa dig Maria, men det kanske inte riktigt är där mitt behov är just nu. Och jag tycker det är väldigt fint att du kan utrycka det, berättar Maria.  

— Ja, samtidigt som jag vet att ditt stöd alltid finns där om jag skulle behöva det, avslutar Henova.