Stamceller är en typ av celler som finns hos alla människor, bland annat i benmärgen, i nervsystemet och i hjärnan. De har en möjlighet att utvecklas till andra typer av specialiserade celler, som till exempel blodceller eller nervceller. De kan ersätta skadade celler och på så sätt reparera skadade organ.

När ett barn drabbas av leukemi bildas cancerceller i stället för friska vita blodkroppar i benmärgen. I de fall där traditionell behandling med cytostatika inte fungerar, eller om barnet drabbats av en resistent eller återkommande leukemi, kan det bli aktuellt med en stamcellstransplantation. Då får patienten nya blodbildande stamceller från en annan individ. Behandlingen är förenad med risk för svåra och ibland livshotande komplikationer.

För att minska riskerna för komplikationer och öka chansen att kroppen ska ta emot stamcellerna från en främmande person krävs det att cellerna har en genetisk uppsättning som liknar kroppens egna. På cellernas yta finns en typ av molekyler som kallas HLA-proteiner (transplantationsproteiner), som har en betydelse för kroppens immunförsvar. För att en donator ska passa krävs det att bådas celler har samma typ av HLA-proteiner.

Det finns flera olika vägar att gå för att hitta en lämplig donator. I Sverige finns till exempel Tobiasregistret, där potentiella donatorer kan anmäla sig. Traditionellt har dock syskon ansetts vara den bästa donatorn, eftersom man som syskon ofta har en hög genetisk matchning. Trots det är det endast i 20–25 procent av fallen som det finns ett syskon som passar som donator. För övriga måste man antingen hitta en obesläktad donator från ett register eller använda en familjemedlem som inte har identisk genuppsättning, oftast en av föräldrarna.